På sajten lokalhiostoria.fi berättas om byggandet av bron: "Under 1800-talet upptäcktes lämplig granit för bergsbrytning i Böleområdet. Tyska bergsbrytare var de första på plats i Furusberget, men det förblev ett kort besök. Den verkliga brytningen tog fart, då Närpes socken gav ut byggandet av en landsvägsbro över ån i Närpes centrum. Anbudet från brukspatron Georg Eberhard Pychlau från Åbo antogs år 1840. Han anställde byggmästare Jacob Lillqvist, som ledde själva byggandet av bron. Denna nya bro, som skulle byggas i sten, kom att kallas Nybron. Strandvägen fick då en nordligare sträckning mellan Finby och Näsby. Lillqvist började först söka fram lämplig granit (= som kunde klyvas) och fann denna stenart i Stobacka bredvid Strandvägen. Sedan byggdes en grund för bron av stockar, som kördes ned i leran. Stockbädden som byggdes måste finnas under vattennivån för att inte ruttna. Byggandet av bron förlöpte bra och 1842 kunde slutsyn på brobygget hållas. Närpes sockenmän var inte helt och hållet nöjda. De murade ledstängerna godkändes inte. Ledstänger av sten med rundad övre kant krävdes. Pychlau var tvungen att bygga sådana. Dessutom var närpesborna själva tvungna att köra 1000 lass sten. De slängdes ned i ån på södra sidan, för att höja vattennivån i ån och helt och hållet täcka över stockkistan under bron. Nu fick bron sitt slutgiltiga utseende. Bron är i dag klassificerad som en museibro.

---