72 000 finnhästar togs ut i krigstjänst under vinterkriget. Hästarna skulle vara mellan 5 och 18 år gamla och fick inte vara dräktiga. De inkallade hästarna hade med sig huvudlag, tömmar och sele. Dessutom en spade, en hink och 50 kilo havre och 100 kilo hö. Redan vid järnvägstationen kunde hästen få träffa en kusk, som provkörde den och fick ansvar för den under kriget. Hästarna togs väl om hand vid fronten. Kuskarna såg dem som vapenbröder och hade för vana att skriva brev hem till hästarnas ägare. I breven berättade kuskarna om hur hästarnas liv såg ut. De hade lämnat tryggheten hemma på gården och levde nu med ljudet från knattrande gevär och granatnedslag. Den finska krigföringen underlättades av hästarna. Även om de inte lämpade sig för större och längre transporter, så passade de ypperligt ute i terrängen. När vinterkriget tog slut återvände de krigshästar som hade överlevt lagom till det väntande vårbruket. Över 7 000 av hästarna hade dött och många hade försvunnit. När fortsättningskriget började i juni 1941 behövdes igen många hästar vid frontlinjen, även om motorfordonens antal hade ökat. I krigets slutskede dog många hästar i samband med storoffensiven på Karelska näset sommaren 1944. De som var mest utsatta var de som drog kanonerna. De hann inte undan. Det var inte ovanligt att de hästar som överlevde kriget led av krigstrauma. Det har berättats historier om hur barn på 1950-talet brukade skrämma hästar som de visste var skadade av krigen. De tog några brädlappar och slog ihop dem och då blev hästarna stressade och hysteriska och började hoppa och springa. Efter fortsättningskriget ersatte ryska hästar en del av de finnhästar som gått förlorade. 12 000 hästar hade tagits som krigsbyte och såldes ut billigt av finska staten. De hästarna var små, raggiga och vrånga och hade bokstaven S inbränd på baklåret. De var i ganska dåligt skick, nervösa och halvtama. De kastade sig till sidan och backade i diket när de mötte en bil eller buss på vägen. Källa: Yles Jessica Morneys intervju med Tom Henrik Häggström i Maxmo 13.3.2022 samt Veteraanien perintös infobank.

---